För mer än 70 år sedan hjälpte Are och Ebba Waerland många människor att bli helt FRISKA från vanliga sjukdomstillstånd, genom att äta en vegetarisk rå-kost och de grundade en tidning som idag heter:
Tidningen Hälsa.
De sa detta:
"Våra kroppar är intelligenta och försöker skydda oss för de skadliga följderna av vår felaktiga kost och levnadssätt.
Viktiga skydds-körtlar/organ är utplacerade på olika ställen i vår kropp.
Sköldkörteln, levern, njurarna, halsmandlarna, lymfkörtelsystemet, binjurar, bukspottskörteln, etc. är ytterst viktiga och betydelsefulla organ, som utför sina uppgifter oavbrutet, dag och natt för att balansera vår kropp och vårt hälsotillstånd.
Alla kroppens organ och funktioner finns där utav olika mycket, mycket, speciella och viktiga anledningar.
Alla har de var sin bestämd uppgift att fylla, men tyvärr, har detta självklara förhållande ännu inte ha gått upp för den medicinska vetenskapen. ( sa de alltså redan på 1930, 1940 talet. Var och en av våra körtlar har en alldeles egen speciell uppgift och producerar olika hormoner till kroppen.
Ta t.ex. halsmandlarna/halspolyperna.
Långt fram på 1970 talet opererade man bort dessa på många barn.
Så fort någonting krånglade i halsen, så ordineras nästan alltid operation och borttagning av mandlarna/halspolyperna (detta var vanligt när artikeln skrevs år 1944).
Jag kommer ihåg från min egen barndom, då jag genom ett alldeles felaktigt, levnadssätt ständigt var sjuk och krasslig. Det var för det mesta halsen som krånglade. En dag tog min mamma med mig upp till lasarettet för en undersökning. Utan att fråga det minsta efter hur jag levde, hur många koppar kaffe med vitt bröd och socker jag fick per dag och hur min matordning var, sa den jourhavande läkaren - utan vidare - att det enda som kunde hjälpa var att mandlarna/halspolyperna skulle opereras bort...
Men att hundratals barn, som lidit av förkylningar och ont i halsen, precis jag, blivit fullständigt befriade från det genom en enkel kostomläggning, tycktes man inte ha en aning om eller bry sig om. Mandlarna/halspolyperna skulle bort.
Därmed basta!
Min mamma följde med mig upp till ett annat väntrum. Så snart som läkaren var färdig med den patient han höll på med, skulle det bli min tur.
Jag kände mig mycket orolig, jag frågade mamma, om hon trodde att det var farligt, och om det kom att »blöda, när doktorn tog mina mandlarna/halspolyper. Mamma svarade, att det nog inte var så farligt. I detsamma öppnades dörren och en annan mamma med sin lille son som just fått sina mandlar borttagna, kom ut i väntrummet. Pojken skrek högljutt allt medan blodet forsade ur munnen på honom. Detta var tillräckligt för mig. Som en blixt försvann jag ut ur rummet och sedan i vildaste fart ned för trapporna och bort från lasarettet. Hela dagen var jag försvunnen.
Först sent på kvällen vågade jag mig hem. Mor var klok nog att inget säga, och det blev inte några flera besök hos doktorn.
Jag fick behålla mina mandlar, vilket jag nu är mycket glad över, eftersom ALLA körtlar sväller och sjuknar och det beror inte på något annat än att kroppens ämnesomsättning blivit rubbad. Och det på grund av tex en ohälsosam kost och ett onaturligt levnadssätt.
Vilket gör att körtlarna blivit överansträngda och orkar inte med sin uppgift.
Det gäller därför att avgifta kroppen och återställa dess jämviktssystem, så återtar körtlarna snart sin naturliga storlek utan operativa ingrepp.
Men sådant begriper ej den »medicinska sakkunskapen» som stirrat sig blind på symtomen utan att gå till roten med orsakerna och lära sig fatta och inse orsakssammanhanget.
Att hela detta system med avlägsnande av betydelsefulla organ från människokroppen utan att uppsöka orsakerna till deras sjuknande är alldeles uppåt väggarna FEL, står fullt klart för envar som tittat lite djupare på detta.
I kroppens körtelsystem intar sköldkörteln en särskilt framträdande plats. Om dess verksamhet blir rubbad, uppstå sådana svåra, fruktade sjukdomar som struma, basedowska sjukan, m.fl.
Att försöka bota dessa sjukdomar genom att skära bort delar av sköldkörteln är självklart något av det mest dåraktiga och onaturliga man kan tänka sig.
Jämförelsevis kan man säga att detta är lika FEL som när en bil krånglar på grund av oljan blivit gammal, helt enkelt tar bort oljebehållaren i stället för att byta oljan, vilket givetvis skulle förstöra hela motorn.
Detta är ungefär det man gör med sköldkörteln, då den sinnrikaste och dyrbaraste av alla motorer, vår kropp blivit »igensotad» genom en ohälsosam kost och levnadssätt samt dessutom kanske förgiftad av allehanda mediciner och preparat.
Till straff för att sköldkörteln inte klarar ett sådan ohälsosamt leverne sjuknar och sväller den, och då tar man helt enkelt och skär bort en del av den!
Detta är den medicinska sakkunskapens väg.
Men naturen har andra vägar. Den går alltid till roten med det onda och söker undanröja själva orsaken till sjukdomen. Först därefter läks kroppen och de olika organen/körtlarna återställs i funktionsdugligt skick.
Skrivet av Are Wearland
(texten har jag moderniserat lite)
Här är två berättelse från 40talet som handlar om att bota hypertyreos/struma på naturlig väg:
Två exempel om detta med länkar till dessa två idrottsmän:
"Hösten 1943 bad min bror mig träffa en av hans f.d. skolkamrater, Lester Larsson, en av stadens mest lovande fotbollsspelare som låg svårt och hopplöst sjuk i inåtvänd, giftig struma på lasarettet i min gamla hemstad.
Lester hade alltid intresserat sig för sport och idrott, i synnerhet fotboll. Som ung 15 års pojke räknades han som en av stadens bästa juniorer i fotboll, men redan vid 20 års ålder var han definitivt slut. Han orkade inte längre utan måste sluta med sitt fotbollsspel.
Hans tillstånd blev slutligen så allvarligt, att han måste besöka en läkare, och fick veta att han led av struma.
Doktorn skrev ut recept på medicin i både fast och flytande form.
Självfallet hjälpte dr. Delins medikamenter inte det minsta. Tvärtom, Lester blev allt sämre och sämre. Han började ge upp allt sitt hopp om att någonsin åter bli frisk. Det gick alltmer utför för honom. Till sist såg doktorn ingen annan råd än att som en sista utväg lägga in Lester på Helsingborgs lasarett för operation.
Så kom då äntligen den dag, då han skulle opereras.
Lester fick nio stora sprutor med »bedövningsvätska» insprutade i operationsfältet på båda sidor om sköldkörteln. Vad denna vätska innehöll, har jag ingen vetskap om, men antagligen var det något starkt gift, ty Lester förlamades i hela kroppen, och operationen måste avbrytas.
Man vågade därför inte fortsätta med operationen. Lester blev åter införd i sjuksalen och blev därefter underrättad av överläkaren om, att hans fall var mycket allvarligt och att han nu skulle sändas till Lund, där en skicklig specialist skulle försöka sig på en ny operation. Denna, ansåg han, måste ske snarast.
Så var läget alltså när jag besökte Lester på sjukhuset.
Jag försökte på alla sätt att uppmuntra honom och jag berättade hur en av mina allra bästa vänner:
Karl Widmark i Västerås, som också legat hopplöst sjuk i inåtvänd, giftig struma, blivit fullständigt frisk tack vare Are Waerlands kost och livsföring, och även så mycket friskare och starkare än han någonsin varit förut.
Ja, två år efter sin sjukdom hade han till och med blivit dubbel världsmästare i kanotpaddling.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalle_Widmark
Kalle Widmark - Wikipedia
Detta tog skruv. Under tiden jag talade blev Lester allt mer intresserad.
En lätt rodnad spred sig över hans gråbleka, avmagrade kinder. Man kunde se hur det arbetade i hans inre. Slutligen samlade han sig till en ansträngning,
- »Tror du», sade han, »att även jag skulle kunna bli lika frisk, om jag levde på samma sätt som Widmark?» ... »Ja, svarade jag, Naturen gör aldrig någon åtskillnad.
När jag kom hem fick jag reda på att Lester hade lämnat lasarettet, skyndade jag mig att skriva upp en dietlista med förhållningsregler och sa åt honom ta tåget och komma upp till Uppsala och bo hos mig, så att jag skulle kunna göra allt för att hjälpa honom att i bli frisk och återställd. Då Lester kom var hans krafter nästan slut, när han kom fram.
Därpå började kuren . .
Jag frågade ut honom i detalj, hur han hade levat, vad han hade ätit etc. alltsedan sin barndom. Han berättade att av sin pappa fick han ofta pengar att köpa gotter för. Han var så begiven på snask, att han kunde äta choklad och sötsaker för flera kronor på en gång. Likaså var han mycket förtjust i vanligt socker, och gick jämt med sockerbitar i fickorna. En given följd av detta levnadssätt blev en ovanligt trög mage. Lester kunde ofta gå i två tre dagar utan avföring.
Under de sju veckor, som Lester vistades hos mig i Uppsala, kunde jag göra många viktiga iakttagelser, som jag hoppas skall bli till nytta för andra sjuka och i synnerhet för sköldkörtelsjuka människor.
För det första stod det klart för mig, att struman först och främst förorsakats genom förstoppning och det därigenom förgiftade och förskämda blodet.
Lavemang, de utrensande örtteerna, fruktsafterna, frukten och grönsakerna upplöste och avlägsnade oerhörda massor med orenligheter från Lesters kropp. Det är rentav otroligt vilka mängder av avfall en människa kan gå och bära på.
Jag har frågat ett 20-tal personer, vilka alla lidit av struma, om de inte också under en längre tid besvärats av trög mage. I samtliga fall har jag fått detta bekräftat.
Det gällde därför till en början att få Lester utrensad och hans kropp ren och fin, befriad från alla gifter och slaggämnen. Med denna utrensning höll vi på med i tre veckors tid. Orenligheter kom ut i massor genom avföringen samt i form av slem genom näsan och halsen.
Lester fick så smått börja med att följa med mig ut på mina morgonpromenader i skogen.
Förbättringen fortsatte nu dag för dag. Halsen krympte ihop och blev så småningom helt normal. Lester fick en frisk och klar hy. Konditionen började också att komma tillbaka, så jag hade nästan svårt att följa honom, då vi i de tidiga morgontimmarna tillsammans sprang och plumsade i snön i skogarna utanför Uppsala.
När utrensningen var fullbordad, vilket märktes på den spontana, fina, luktfria, grötliknande avföringen, lämnades lavemangen bort, varpå magen fungerade automatiskt som ett urverk tre gånger om dagen.
De utträngda ögonen sjönk även så småningom tillbaka och globerna återtog sitt normala läge i ögonhålorna. Detta var ett av de sista tecknen på att struman hade givit med sig.
När han kom hem, kände hans nära och kära och hans kamrater knappast igen honom. Så friskt och så förändrat hade hans utseende blivit. Han fortsatte med sin nya livsföring och blev bättre och bättre.
Den 15 januari 1944 började han åter sitt arbete på kopparverket. Några veckor senare deltog han i årets första fotbollsmatch i Helsingborg. På inte mindre än tre månader hade han övervunnit denna svåra sjukdom och dessutom samtidigt blivit befriad från en hel del andra krämpor. För den som inte är insatt i Are Waerlands hälsolitteratur och metoder, måste det hela verka rent av fantastiskt.
När detta skrivs - juli I944 - är Lester friskare och starkare än någonsin. Häromdagen var jag inne och såg en fotbollsmatch, i vilken Lester medverkade. Stark, snabb och spänstig sprang han där på den gröna gräsmattan och förde på ett virtuosmässigt och lekande sätt bollen förbi sina motståndare. Efter matchen frågade jag honom hur han kände sig; "Prima, prima, och så länge som jag lever kommer jag att hålla fast vid min nya livsföring", sade och försvann den glädjestrålande ynglingen in i omklädningsrummet till den väntande duschen.
Helsingborg den 8 juli 1944.
Härefter är en artikel om Lester Larsson:
Publicerad 23 oktober 2004 Uppdaterad 30 november 2008 Länk om Lester Larsson
Så mitt tips är att det kan vara mycket värt att först lägga om kosten till mycket råkost och grönt osv innan man tar bort körteln...
började jag att prova mig fram till min egen kost genom att lyssna på min kropps signaler. Spontant började jag längta efter mycket grönsaker och frukt och vips så försvann suget efter socker, godis och skräpmat. 
